Kunde jag klona mig så skulle den talangen sitta fint nu. Hur löser alla familjer det med jobb och vab? Jag har inte vabbat mycket under mina barns uppväxt för när jag drev eget så var Christer hemma mer. Under tiden jag pluggade löstes det med att jag hade mycket hemmastudier så det fick jag göra på kvällarna. Sedan har jag haft underbar hjälp av min fina mamma. Men nu är hon äldre och faktiskt lite rörig och även en upptagen kvinna, jag vågar knappt fråga henne längre. Till saken är den att min morbror har fått blodcancer vilket min mamma är väldigt ledsen för, givetvis är vi det allihop. Det är tungt att se min starka glada morbror må så dåligt och jag vågar inte ens tänka det värsta. Att min mamma inte har orken och tiden över till mig och min familj just nu är förståligt utan nu måste vi alla vara starka för min älskade morbror så att han orkar ta kampen mot sin cancer, fuckcancer. 

När jag är hemma med Isaac nu som idag mår jag fruktansvärt dåligt, det dåliga samvetet mot arbetskamraterna, eleverna och skulle jag jobba när isaac är sjuk så skapar det ångest emot honom. Hjälp vad man dras åt olika håll. Nu har jag iaf löst det till imorgon med storebror Oscar som har sovmorgon och är snäll och tar hand om Isaac för att sedan bli avlöst av mormor så att jag kan jobba. Vill verkligen inte missa mina sista lektioner med eleverna. Att pussla går bra ibland. 

Idag när jag ändå vabbade passade jag på att baka lite lussekatter då Isaac mest vill spela spel och titta på film när han är hängig.

Även innehöll bra förklaringar kring varför detta ät det bästa någonsin, jG håller med😄